Tur man har fb så man har koll, annars hade jag nog missat att det är Kramens dag. So here it comes
Är inte lika flitig på att blogga som förr. Mycket att göra, mycket att tänka gör det svårt att hitta det där man vill dela med hela världen.
Blev tydligt för mig i höstas hur många som faktiskt läser.. Som jag sagt förut. Det är verkligen jätte roligt men också lite skrämmande. Skrämmande, även om jag ännu inte råkat ut för några negativa reaktioner.. Tvärtom.. Mycket positiva.
Men med alla snälla ord kan jag känna en press.. Press att fortsätta skriva så där bra. Och då jag själv inte kan pin-pointa vad det är som är bra, så blir jag lite osäker. Men enda sättet att överkomma den osäkerheten är att fortsätta skriva..
Jag tycker om att skriva. Det är häftigt hur bokstäver blir till ord, ord blir till meningar och meningar blir en text.
En text som kan säga så mycket mer än orden.. En text som kan göra någon glad. En text som kan betyda lika mycket för någon annan som för mig.. En text som kan roa för en liten stund. En text som på ett förståeligt sätt förklarar vad som finns i min hjärna..
Här fanns det en lång text som jag kommer klippa ut och klistra in i ett nytt inlägg.. Måste gå ut med hunden och det känns som en text jag måste läsa igenom mer än 1 gång innan publicera.
C u later :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar