Anpassa mig ?

Blev inbjuden av en vän till en sida på Facebook för en tid sedan "Neurobloggarna - Följ våra temaveckor". En sida där folk som bloggar om NPF (Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) kan sprida sitt budskap, sin lärdom och sin vardag.. Har förstått att de flesta är föräldrar till barn med NPF.. Försöker läsa olika bloggar, men många skriver så långa texter, och för mig med ADHD måste det vara super intressant, eller så måste jag va på rätt humör för att läsa en längre text..

Senaste temat var Anpassning.. Har funderat på detta.. Hur anpassar jag mig till min diagnos.. Det korta svaret är. Det gör jag inte, omvärlden får anpassa sig efter mig.. Men så enkelt är det ju inte...

Hela livet har jag försökt anpassa mig. Men numera försöker jag lägga mest krut på att bara acceptera. Att inte gå in i en depression för att jag är och gör saker annorlunda. Att älska mig själv. Men det har tagit sin tid att komma dit.. Jag är fyllda 45. Även om jag klarar och förstår mer idag, betyder inte att jag plötsligt kan. Men jag har lärt mig med ålder och erfarenhet.. Men i mitt huvud kan det fortfarande vara väldigt osäkert. 

Har alltid varit bekräftelsetörstig. Är fortfarande, men inte alls lika mycket.. Men önskan om bekräftelse är oftast inte i den mening många tror..

I min bekräftelsetörst har det alltid också ingått en fråga.. Var det här rätt? Sa jag rätt? Är det okej å göra så här? Tycker du om mig? Gör du verkligen det? I min anpassning har det förutom att acceptera och gilla mig själv också ingått styrkan att be om hjälp. Boendestöd är inget man är stolt över att behöva. Men vad det hjälper mig. Medicin, Ja det behöver jag. Men bästa medicinen är folks förståelse.