Underbar och välbehövlig långpromenad längs älven. Isa och jag fick tränat lite lydnad. Isa är alltid duktig och jag är grym när jag är själv och fokuserad. Fick beröm av två kvinnor som kom gående förbi oss. Isa satt kvar och rörde inte en fena, däremot börja rumpan vagga lite, och framtassarna lyfta likt ett trumsolo, när hon hörde de säga -Åhh så duktig hon e. Det är nämligen ett problem vi har.. Hon är jätte duktig, jag berömmer och då blir hon så glad så hon slutar med det jag bett henne om. Efter lydnadsträning fick hon springa fritt. Att hon inte får skrubbsår på nosen förstår jag inte. Den är i backen hela tiden.
Gick även och tänkte mycket. På mina fina vänner som i natt blev farmor och farfar.. Allt hade gått så bra och pojken är bedårande. Oj vad jag kommer pussa på honom när jag får chansen. Till hans fars förtret. Känt fadern sen han var liten, och han har aldrig varit den som älskar mina pussar och kramar mest. Tänkte även på att jag ofta är/har varit öppen med mina svagheter i strävan efter att bli älskad och omtyckt trots mina fel och brister. Men insåg att det finns absolut ingen anledning att visa och prata om dom längre. Jag är älskad trots mig själv, precis som jag är :) Framför allt älskar jag mig själv mer och mer för varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar