Våga vara

Mycket adhd har det skrivits om det sista.. Jag är inte adhd men den finns där precis som jag ser dåligt, är plattfot och har världens trassligaste hår.. Det är saker som det finns hjälpmedel för och då ska man ta emot och testa det.. Allt som kan göra vardagen lättare är bra.. Men hjälpmedel för adhd hittar du inte i reklamen på tv.. Du får leta själv. Vardagen idag 2013 är hemsk för många. Och då pratar jag inte bara om mig och vi med adhd utan alla. Såå många måsten, så mycket stress.

Ingen är sin adhd, sitt handikapp, sitt funktionshinder, sitt annorlunda. Man är den man är. Alla är vi dom vi är. Alla är vi olika. Alla är vi bra. Bättre än vad vi ofta tror själva. Attention har börjat. Skolorna har startat. Orättvisorna kommer till ytan. Det är inte rättvist att de som behöver hjälp ska få kämpa så hårt många gånger. Madde och Jessica är två fantastiska mammor som kämpar hårt för sina barn (Läs Madelein.se och LitenH)
Alla föräldrar orkar inte. Hur ska barnen orka då. Vardagen 2013 är tuff som den är. Det dras ner på allt. Men allt för ofta på våra barn och ungdomar. På den lilla människan. Vad ska hända med våra barn.

Skrev för ett tag sen att bilden av adhd blivit bättre. Häromdagen fick jag berättat för mig om en tjej snart 19 år som fått diagnosen adhd och hon hatar den, Ingen får veta. Vara tonåring är jobbigt som det är utan att bära på en hemlighet. Får mig att tänka på alla dessa andra stackars barn/ungdomar som går å bär på hemligheter. Hemligheter om hur de har det hemma. Hemligheten att de kanske e kär i någon av samma kön. Hemligheter tär på själen. Alla behöver vi någon. Alla behöver vi hjälp ibland. Alla behöver vi få vara vårt bästa jag för att bli lyckliga. Alla måste bli bättre på att förstå och acceptera att vi alla är olika. Att olika är bra. Vi har alla mycket att lära och lära ut. Våga prata med varann. Våga vara annorlunda. Då kommer vi förstå att ingen egentligen är speciellt annorlunda.