Problem är till för att lösas???

Har gått några dagar sen sist... Har inte känt för att dela något med någon.. Nackdelen med att ha en blogg som inte är helt anonym.

Det jag haft på hjärnan har jag bara velat dela med väl valda...

När något sker eller dyker upp i min hjärna har det lätt för att fastna...

Jag önskar ofta att livet var som en film.. Något händer, en situation uppstår och 2 tim senare är allt löst och alla är nöjda, glada och den/det dumma är borta.

Har en liten brist på tålamod och lätt för å känna frustration över att alla inte tänker lika fort och som jag..

Men jag har lärt mig med ålder och erfarenhet att vissa saker kan man inte skynda på.. Blir inte bättre av det.. Var sak har sin tid... Och alla kan inte förstå. Eller så förstår man men vet inte vad att göra.. Sopa under mattan eller skylla på nån annan. Inte ovanligt.

Alla är vi olika... Vissa behöver mer info medans andra fattar ändå. Mitt problem, jag behöver ibland lite tid för att förstå vem som inte behöver.

Jag tänker intensivt, agerar intensivt. Men det går fort över... om ingen eller något påminner. Då är det där och tar plats igen... 

Julen är iaf äntligen över och nu kan tankar tänkas igen utan att bli till tårar.. Knepigt att julen kan påverka så.