Fokus

När man behöver få något litet lagat och det inte fungerar med varken häftapparat eller säkerhetsnål... och definitivt inte med silvertejp... Ja då e det bra att ha en Raili... Tack :)
-
Nedanstående text skrev jag igår morse.. Men stängde ner för att gå morgonpromenad utan att först publicera. Tanken var att läsa igenom och fortsätta när jag kom hem. Men nej, hade inte ens lust att öppna datorn. Dels för att texten är väldigt personlig och något jag fortfarande bearbetar/slåss med.

Fokus är viktigt för att må bra och få vardagen att fungera. 

För en adhd hjärna är fokus a och o. Med fokus kan vi plötsligt känna ett lugn i hjärnan och t o m klara av att strukturera och organisera vardagen. Med små barn är det lätt att hitta fokus.

Vet man inte hur viktigt fokus är och vilken betydelse det har för en adhd hjärna, ja då är det lätt att behålla sitt fokus på bara barnet även när barnet växer upp och blir mer självgående. 

Man använder barnet som stöttepelare för att själv må bra. Men det gör man ju inte.. Mår bra alltså. Vardagen blir svår ändå.. Men man håller ändå fast vid barnet, för det fungerade ju så bra när de var små.

Kan aldrig ångra det fokus jag alltid haft på min son. Har ju inte sett det som fokus utan bara kärlek. Kärlek och min vilja/önskan att han ska ha det bästa av det bästa. Men en mors kärlek kan bli för mycket.. Ja jag skrev så.. För alla förstår självklart att ett barn aldrig kan få för mycket kärlek.. Men när den kärleken är största fokus i livet kan det också innebära att det blir fel.. Barn behöver växa utanför sin mors kärlek också. Kan gå så långt att barnet uttryckligen säger -Jag vill min mamma ska ha något mer att älska än bara mig..
Blanda inte ihop fokus och kärlek... Eller rättare sagt låt inte kärleken till ens barn bli livets största fokus.. Den kärleken kan ingenting rubba.