Va på väg å sätta mig skriva igår kväll men tomt. Inte tomt på känslor men tomt på hur få ner dom i skrift. Kan inte skriva så mycket om det här nu heller för även om jag vill vara privat så kan jag inte lämna ut den andra personen som gör mig just nu så ledsen. Ledsen, arg och framförallt besviken. Hoppas det går över. Hoppas det bara är en fas. För vägrar tro personen är så arrogant och empatilös på riktigt i sitt hjärta. Kanske hjälp kommer från nära håll att tycka det är okej. Jag vet inte. Vill verkligen inte tro det. Men kanske hellre det än att min person förändrats till denna människa. Grunden är pengar men det har blivit så mycket mer. Var har den snälla, ödmjuka. omtänksamma människan tagit vägen. Har ju inte ens enda gång sen jag kom hem från sjukhuset hört av sig å frågat hur det går, hur jag mår. Ja inte ens svarat på sms lr samtal.
Vet personen inte läser min blogg, har själv sagt. Men om, hade det vart en liten tröst i att personen inte hör av sig. För läser man den så vet man ju lite om hur jag har det och att jag faktiskt har det ganska bra.
Viktigast för mig är och kommer alltid fortsatt att vara att personen har det bra och det verkar som så är fallet. Men jag undrar. Känner inte igen personen. Alltid vart viktigt att visa kärlek, hålla sitt ord och inte ljuga. Men till mig inte längre viktigt. Hoppas det är fortsatt viktigt gentemot andra iaf.
Har pågått från och till i drygt ett år nu.. Men jag försöker sätta ner foten. Gudarna vet jag försökt flera gånger men misslyckats varje gång. Men måste verkligen nu, för på detta sätt mår jag inte bra. Jag bryts ner lite för varje gång. Känner mig trampad på. Inte okej för såpass yngre människor att nedvärdera en människa som bara försökt att vara snäll. Sparat, snålat och lånat pengar för det ska vara hyfsat fyllt i kylskåpet och inget ska saknas. Men nu med egna pengar så e jag inte vatten värd, Här står jag med släpande räkningar och skulder. Vägrar tänka jag får skylla mig själv. Hävdar fortfarande att man får mer av att ge än att ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar