Varit vaken sen 05.30 Vet inte varför.. Kanske jag sovit så djupt utan slangar, påsar men framförallt utan värk att jag faktiskt sovit klart.
Men inte säker. Vaknade orolig å kunde omöjligt somna om, så här sitter jag nu med mitt ljuvligt doftande kaffe.
Känslan av lycka finns absolut kvar i kroppen.. Allt har gått bra och jag är frisk. Men nu när det kapitlet är slut så inser jag ju hur bra det varit det sista att ändå ha värk, slangar å påsar att kunna fokusera på... Det har gjort det lättare att inte låta hjärnan fastna i andra tråkigheter i min närhet.
Jag har det bra, Jag är lycklig men något saknas. Saknas är nog fel ord.. Jag har så mycket frågetecken i mitt huvud så det nästan spricker. Jag får slåss med mig själv för att inte lägga all skuld på mig.
Igår innan jag somna kom jag på massa tillfällen som jag kunde hanterat på ett mer vuxet sätt och inte så mig å adhd typiskt.
Hur korkat lät inte det. Jag är den jag är och jag tycker faktiskt om mig själv. Men kanske jag kunde ansträngt mig mer. NÄ det e inte heller rättvist å säga. Gudarna ska veta att jag alltid ansträngt mig å försökt göra det bästa i vardagen och alla möjliga situationer när de uppstått.
Kan bara låta tiden gå å hoppas på det bästa. Men känner just nu att den Ulrika som kommer få anstränga sig mest idag är den "glada". Men självklart kommer glädjen över att vara fri från katetern göra det sååå mycket lättare. Inte haft en gnutta ont lr känningar i njuren sen den drogs ur. Har testat massa rörelser och inte fått nååå värk what so ever..
Happy me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar