Facebook

Igår skrev jag ett långt inlägg på fb.. Ovanligt personligt för å vara mig.. Blev nervös efteråt.. Varför är det så. Det är ju inte så att man inte känner dom som läser. Även om många är bekanta och/eller sådana som man inte träffat på många år. Klistrar in en kopia.

" Härom dan läste jag en artikel i Aftonbladet "På FaceBook får ingen missfall"  Tänkte att det stämmer inte, inte bland mina vänner iaf... För ni skriver om misshappens i vardagen, förkylningar och andra mindre glada saker.. 
Men imorse skrev en vän att hon och hennes son lider av sin allergi så här i sommartider. Fullt förståligt. Att inte kunna vara ute, inte ens kunna vädra när det blir varmt inne.. Självklart är det svårt/jobbigt/skit/bläääää... Ändå skriver hon själv i en kommentar -det lät bittert och ber nästan om ursäkt.. Och ganska snart skriver hon ny status som e "gladare". Tyckte hon var lite dum som kände så.. Det är ju hennes vardag just nu. Och vi gillar ju henne jättemycket hur den än ser ut. Så funderat lite på detta idag.. Kanske artikeln i Aftonbladet var sann även bland mina vänner... 
Och Ja!! Det är inte mycket känslor mer än dom glada.. Och nu medans jag skriver så tänker jag Ulrika hur e det med dig själv.. Nix, Nope, Nej Jag är inte ett dugg bättre... Varför har jag inte skrivit att jag första veckan i juni åkte in på sjukhus och fick en kateter inopererad i vänster njure. Att jag fortfarande har den och så kommer ha i minst ca 6 veckor till.. Varför.. För personligt.. och varför känns det viktigt att tillägga att det inte är någon fara med mig.. Trots jävligt ont emellanåt och inte kunna åka ut å bada hur varmt det än är. Ja min vardag just nu är åxå svår/jobbig/skit/bläääää. Men min vardag har åxå så mycket mer och som jag hellre fokuserar på, därför föredrar jag att skriva det glada precis som jag tror det är för min allergiska vän.. Men ibland tror jag faktiskt man skulle behöva vara mer ärlig.. För inte i helvete tror jag att jag och Annika e de ändå som har blääää i sitt liv. "

I dessa tider då tyvärr allt för mycket kontakt emellan människor bara sker i sociala medier är det skrämmande hur rädd man är för att vara "för privat" Vilket är precis vad jag är här på denna sidan.. Men här får folk själva välja om dom vill gå in å läsa.. Därför känns det annorlunda, tror jag. Man vill liksom inte köra ner sitt elände i halsen på folk.. Man vill inte beklaga sig. När blev beklaga sig ett fult ord.